Har varit bättre...
Jag skrev för några inlägg sen att det inte har varit bättre mellan mig och pojkvännen. Men det var nog bara en pyttestund man fick känna sådan glädje. Den senaste tiden känns det som om det går käpprätt åt skogen.... Fast jag vet inte, det är väl bara en fas. Det brukar nog vara så på hösten. Allt går in i en koma och väcks lagom till våren. Men vi får väl se vad som händer. Har gråtit för mycket för att få något perspektiv på det just nu!
Igår var det lördag, som jag tillbringade med mig själv hela dagen. Jobbade två timmar på förmiddagen och sen bar det hem o soffan nästan resten av dagen. Petter var iväg med fotbollen på något för vissa utvalda. Kan säga att jag har gjort mitt sista för den klubben. Tänker inte vara ansvarig för ett skit mer där. Inte ett jäkla tack får man och sen är det "vissa utvalda personer" som ska få åka iväg och äta tillsammans. Men visst de kan inte bjuda med alla, men när man tillhör en kommité där jag känner att jag haft det största ansvaret för delar av den. Men när någon annan tar den credden så blir jag lite sur, men säger inget. Det får vara som det är. Jag tänker iallafall inte göra ett skit mer. Visst kan jag hjälpa till med att stå i kiorren om det krisar. Men jag tänker inte göra mer än så. Det värsta är att man lär väl göra det ändå.
Idag är det söndag! Hämtade pojkvännen för tre timmar sen. Blev för mycket sprit för honom så han sov borta... Det är väl det största problemet vi har ïdag. Vill bara åka hem till min lägenhet i Halmstad för att få vara bland mina saker och få känna mig som hemma. Jag gör inte det här. Och att tillbringa en hel jävla kväll utan att veta vart pojkvännen var, är ingen höjdare när man inte känner sig hemma. Kommer nog att åka hem imorgon. Hoppas på att få jobba lite imorgon och sen drar jag nog hem. Har föreläsning på tisdag, men skönt att slippa gå upp så tidigt och fåkänna sig hemma.
Tanken att jag känner mig mer hemma i Halmstad är ganska skrämmande. Jag inbillar mig att pojkvännen och jag glider mer och mer ifrån varandra och jag har tyröttnat på att alltid vara den som kämpar.
men usch, det låter som om jag redan gett upp och så är det verkligen inte. Jag tycker om min pojkvän väldigt mycket, men jag har en ordentlig kris just nu. Men vi löser detta, det har vi gjort förr när det har krisat....
Ska nog ta och gå en runda nu, det är ett så otroligt fint väder. Lite kallat kanske, men hur fint som helst, Så det ska jag nog göra nu! Se om jag kan få med mig pojkvännen. Kommer bli svårt så jag ger upp innan jag ens har försökt!!
Igår var det lördag, som jag tillbringade med mig själv hela dagen. Jobbade två timmar på förmiddagen och sen bar det hem o soffan nästan resten av dagen. Petter var iväg med fotbollen på något för vissa utvalda. Kan säga att jag har gjort mitt sista för den klubben. Tänker inte vara ansvarig för ett skit mer där. Inte ett jäkla tack får man och sen är det "vissa utvalda personer" som ska få åka iväg och äta tillsammans. Men visst de kan inte bjuda med alla, men när man tillhör en kommité där jag känner att jag haft det största ansvaret för delar av den. Men när någon annan tar den credden så blir jag lite sur, men säger inget. Det får vara som det är. Jag tänker iallafall inte göra ett skit mer. Visst kan jag hjälpa till med att stå i kiorren om det krisar. Men jag tänker inte göra mer än så. Det värsta är att man lär väl göra det ändå.
Idag är det söndag! Hämtade pojkvännen för tre timmar sen. Blev för mycket sprit för honom så han sov borta... Det är väl det största problemet vi har ïdag. Vill bara åka hem till min lägenhet i Halmstad för att få vara bland mina saker och få känna mig som hemma. Jag gör inte det här. Och att tillbringa en hel jävla kväll utan att veta vart pojkvännen var, är ingen höjdare när man inte känner sig hemma. Kommer nog att åka hem imorgon. Hoppas på att få jobba lite imorgon och sen drar jag nog hem. Har föreläsning på tisdag, men skönt att slippa gå upp så tidigt och fåkänna sig hemma.
Tanken att jag känner mig mer hemma i Halmstad är ganska skrämmande. Jag inbillar mig att pojkvännen och jag glider mer och mer ifrån varandra och jag har tyröttnat på att alltid vara den som kämpar.
men usch, det låter som om jag redan gett upp och så är det verkligen inte. Jag tycker om min pojkvän väldigt mycket, men jag har en ordentlig kris just nu. Men vi löser detta, det har vi gjort förr när det har krisat....
Ska nog ta och gå en runda nu, det är ett så otroligt fint väder. Lite kallat kanske, men hur fint som helst, Så det ska jag nog göra nu! Se om jag kan få med mig pojkvännen. Kommer bli svårt så jag ger upp innan jag ens har försökt!!
